När jag ryckte in i lumpen, höstterminen 2010, så kunde man glömma att kunna klara sig där utan en klocka. Tiden var allt, vare sig om det var dötid eller inte. Så jag traskade in på Clas Ohlson och köpte mig en klockan för under en hundralapp. Sen än idag går klockan trots dess stridsskador och stryk den fått! Men den silvriga färgen har börjat flagna bort och ser bara allmänt taskigt sliten ut. Så nu har man pimpat den med underbar nagellack och passar perfekt nu när man inte äger en mobil längre (den dog igår). Tänk vad man kan göra med bara lite nagellack -
kreativt!
Såhär såg klockan ut när jag köpt den, tyvärr var jag för ivrig att måla den innan jag hann ta före och efterbild :(
